Det är något speciellt med Magnolior. Det lär vara ett av de äldsta träden faktiskt.. De blommar tidigt, på bar kvist och endast för en kort period. De lär skall vara ganska ömtåliga också, men min "Susan" har verkligen bevisat motsatsen.
Jodå, för att ge den bäst möjlig start på livet hos oss grävde jag med kärlek en extra stor grop i vår steniga trädgård. Köpte några säckar rhododendronjord för det är tydligen mumma för Magnolior. Totalt gick det ner 13 säckar jord i gropen, så jag har verkligen grävt!
Några veckor senare beställde vi gräsmatta och tomten jämnades ut, gräsmatts-gubbarna rev upp den stackars lilla busken och Sambon som bevittnade hela episoden ringde mig på jobbet med kaffet i halsen och förklarade att "roten ser ut som en igelkott". De planterade den fint tillbaka ca 1m högre upp än tidigare, då i jord bestående av lera och matjord. Resten av sommaren gick jag spänt och väntade på att den långsamt skulle dö... men icke. Den klarade också av vintern, och på våren kom det till och med några knoppar! Den har klarat sin andra vinter och den står nu i blom fastän vintern var extremt hård! Jag är imponerad, vilken surviver!
Magnolia Susan
Dethär exemplaret träffade vi på i Stockholm förra våren, det är lite äldre än mitt och följaktligen också aningen större..
Tänk att man går hela året och väntar på en ca 3 veckor lång blomning.. kanske det är det som är charmen med Magnolior? Om man å andra sidan tycker att 3 veckor är för kort tid kan man ju alltid tapetsera en vägg med en magnoliamönstrad tapet, som vi har gjort i hallen. Tapet från Cole & Son.
Älskar den knotiga stammen och den tulpanformade blomman, blir nog en Praktmagnolia som tillökning till vår lilla Magnoliafamilj snart :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar